Content-Type: text/html

Ursprunget till dessa rader är Bo Bergman, en man som jag nämnde i förbigående på Biblist för ett par veckor sen, i samband med en fråga rörande Hjalmar Söderberg som var Bosses klasskompis på Södra Latin och en vän även efter detta.

Jag kan inte annat än imponeras av den invandrare som hörde Bergman citeras 1970 och som snappade upp i stort sett varje betydelsebärande ord. Så här är Bo Bergmans lydelse:

”Med fyra väggar bara blir huset icke hem. Ett hem är hus som svara när minnet ropar dem, och det är mycken möda och sorg och salighet och genljud av de döda och allt du vackrast vet.”

Bo Bergmans dikt, ”Innanför tröskeln”, fanns med i en liten skrift som kom ut hösten 1928 på Diakonistyrelsens förlag. Bo Bergmans hustru sedan 1905, Hildegard Hedén, var sjuklig och avled sommaren 1928. Dikten handlar framför allt om detta. Om det vackraste du vet. Dikten ingick sedan i Bo Bergmans diktsamling "Trots allt" som utkom 1931.

De två fick barn. En dotter fick namnet Vera. Vi har i vår familj också en älskad dotter Vera. Men likheterna känns för min egen del som många mer än så. Läs Bo Bergman. En man med något att säga. Men med en livshistoria av nedtryckande, missunnsamhet och rädsla som ständigt stod i vägen för honom. Läs Bo Bergman. Gör det.

Carl-Henrik Berg
murarlärling, Huddinge



----Ursprungligt meddelande----
Från: [log in to unmask]
Datum: 2015-02-26 17:19
Till: <[log in to unmask]>
Ärende: [BIBLIST] jag vet inte riktigt var jag skall leta

En låntagare som läste svenska för invandrare i Uppsala hösten 1970 säger sig minnas ungefär följande textrader från kurslitteraturen:

 

’Ett hem är inte fyra väggar bara. Det är ett rum som svarar när minnet ropar det. Det är ett genljud av de döda, av kärlek och salighet och allt det vackraste jag vet…’

 

Är det ngn på BIBLIST som har en aning om dessa rader ursprung?

 

Ingvar/GUB