Content-Type: text/html Tack Lars,
Det tycks trots allt bli en debatt kring Hagelids slutdiskussion om Sveriges nätbibliotek. Det är ett friskhetstecken. Tack för det Lars Aronsson!

Svensk forskning
Det är oerhört viktigt för oss som industrination att forskningens informationsbehov tillgodoses under hela dygnet, överallt inom alla forskningssektorer. Inte bara inom den statliga högskole- och universitetssektorn. Det bedrivs forskning även inom andra delar av den statliga sektorn. Även landsting och kommuner bedriver forskning och utredningar. Viktig forskningen, åtminstone för vår välfärds skull, bedrivs inom den privata sektorn. Den statligt finansierade akademiska sektorn tycks vara utredningens målgrupp. Vem ansvarar för övriga gruppers behov? Om detta sägs ingenting i diskussionsunderlaget.


SUHF-utredningen
Sveiges Universitets och HögskoleFörbund tillsatte i november 2002 en utredning som ska titta på viktiga framtidsfrågor för universites- och högskolebiblioteken. En av huvudfrågorna som skulle studeras var informationsförsörjningen. Inom STM-sektorerna har kostnaderna för elektroniska tidskriftspaket utarmat biblioteken. Tidskrifter avbeställs och allt färre monografier köps in för att finansiera dessa paket. Man förstår SUHF:s oro. Någon sådan oro finns inte i BISAM:s världsbild utan "Det oerhört snabbt växande och rikt varierade utbudet av elektronisk information gör att användarna har ett behov av mer samlade och strukturerade ingångar med möjlighet att skapa personliga vyer". Plånboksfrågor kanske man inte ska diskutera när man har visioner.

Empfehlungen der Hochschulrektorenkonferenz (5. November 2002): Zur Neuausrichtung des Informations- und Publikationssystems der deutschen Hochschulen
http://www.hrk.de/downloads/Empfehlung_Bibliothek.pdf
Vid dom tyska högskolerekorernas konferens i november 2002 uttrycktes samma oro och man vill att staten går in med ekonomiskt stöd pga av den ohållbara situation som uppstått genom drastiska prishöjningar som slår ut annat litteraturförvärv.

Subito
http://www.subito-doc.de/
Ett viktigt initativ som den tyska regeringen tillsammans med delstatsregeringarna tagit är skapandet av dokumentleveranssystemet Subito vilket ska garantera, snabb, billig och effektiv leverans av nödvändig litteratur. I förslaget om ett svenskt nätbibliotek är inte detta ett problem eftersom det inte tycks existera på KB-nivå och dessutom är ett lysande exempel på en långsam, dyr och innefektiv dokumentleverantör.
Dom nyinköpta programvararorna
Nyinköpta programvaror är viktigare bakgrundsfaktor än  krisen i informationsförsörjningen.

Licensavtalen
Vem har råd att älska licensavtal? Varför oroar man sig inom SUHF? Naivt och verklighetsfrämmande positivt skriver man till dom monopolliknande tidskriftsförlagens glädje: "Ett nationellt digitalt bibliotek kan ge en ram för en fortsatt utveckling inom detta område".

Copyright
Av mycket stor betydelse för forskning, undervisning och bibliotek är det direktiv som EU tagit fram http://europa.eu.int/eur-lex/en/consleg/pdf/2001/en_2001L0029_do_001.pdf
Tyskland är det första större land som implementerar EU:s copyright direktiv. I förslagen  specificeras uttalat att man inom undervisningsväsendet och för egen forskning får kopiera utan rättsinnehavarens tillstånd.
 
I Chronicle of Higher Education av den 14 april skriver man:
http://chronicle.com/free/2003/04/2003041407n.htm

A hotly contested copyright law adopted on Friday
                    by Germany's Parliament gives universities and
                    research institutions considerable leeway to digitally
                    distribute copyrighted materials among students and
                    scholars without paying extra charges. The law has
                    been welcomed by academics. But academic
                    publishers, who fought tooth and nail against the bill,
                    say it will force them out of business.

Vem kämpar för oss här i Sverige för att vi ska få liknande undantag? Kommer den typen av uppgifter att ligga på nätbiblioteket?

"Det behövs ett nationellt digitalt bibliotek av i huvudsak följande skäl: För att ge en mer samlad och användarvänlig tillgång till all relevant, kvalificerad digital information för studenter och forkskare. Detta är det övergripande målet."
Nyfiket undrar man vem som ska betala för "all relevant, kvalificerad digital information" och till min stora förtjusning tänker man sig här staten! På sidan fjorton diskuteras finansieringsbehovet och kan man läsa: "Det finns ett stort behov av satsningar för att fylla nya tjänster med innehåll samt för att marknadsföra dem". Enligt rapporten så är det försumbara insatser som krävs om man ser till dom totala kostnaderna för högre utbildning och forskning. En tung börda lokalt blir försumbar nationellt!
 


Kejsarens nya kläder?
Om detta diskussionsunderlag kommit för fem, tio  år sedan så hade man applåderat eftersom biblioteken då inledde övergången till det digitala biblioteket. Vi hade då sluppit uppfinna våra lokala små hjul. Bättre sent än aldrig? Tja, men senfärdighet inger inte förtroende. Inte heller en omvärldsbeskrivning som ser allt i rosa. Jag delar helt Lars Aronssons kritik av ämnesportalerna. Det har varit ett samarbete som inger många betänkligheter inför framtiden. Att staten skulle gå in och upphandla tidskriftspaket och databaser för nationellt bruk verkar vara ett förslag som saknar verklighetsförankring.

Jan

för övrigt anser jag att borde samarbeta mer och ta tillvara dom erfarenheter som finns inom EU. Exempelvis med SUBITO och Elektronische Zeitschriftenbibliothek. Visserligen har KB en nationell roll att bevara vårt kulturarv men för STM forskningen skull bör vi samarbeta inom den större ramen. Vilket inte innebär att jag inte tycker om svenska krusbär.


At 09:57 2003-09-24 +0200, you wrote:
Hej Lars,
Det utmärkt att du tar upp en debatt om diskussionsunderlaget. Men jag
tycker nog att du spårat in väl mycket på ämnesportaler, som faktiskt är
en underordnad fråga. Jag klipper in mina kommentarer nedan:

Lars Aronsson wrote:

Det som jag frågar mig är: Vad vill man åstadkomma?  Frågar man folk
på gatan vad som är Sveriges bibliotek på nätet, så svarar de kanske
www.bibliotek.se eller Libris-katalogen.  Några kanske säger Projekt
Runeberg.  Inget av dessa nämns i diskussionsunderlaget, för de finns
ju redan och behöver således inte skapas.  I stället talas det länge
och väl om ämnesportalerna.
Huvudsyftet som tas upp på s 9 är att ge "en mer samlad och
användarvänlig tillgång till all relevant, kvalificerad digital
information för studenter och forskare". Sedan finns det även andra mål
som är viktiga, t.ex att spara genom att inte i lika hög grad som idag
uppfinna hjulet (nätbaserade bibliotekstjänster) på nytt vid varje
enskilt högskolebibliotek. Ett annat mål är att bättre föra ut den
information som skapas inom lärosätena i form av e-publikationer,
egenproducerade läromedel eller elektroniska bibliotekstjänster.
LIBRIS är inte alls bortglömt i underlaget. Givetvis är det nuvarande
LIBRIS en central tjänst i ett svenskt nätbibliotek liksom bibliotek.se.
Genom LIBRIS pågående upphandling av en portalprogramvara och en
länkserver får vi dock en radikalt ny situation, där man inta bara kan
söka i LIBRIS-katalogen utan även på artikelnivå i de stora
e-tidskriftspaketen som ingår i BIBSAM-konsortiet, liksom i
bibliografiska databaser, i fulltextdatabaser, i fritt tillgängliga
e-tidskrifter och varför inte i Projekt Runeberg. Detta är något
betydligt vidare än de ämnesportaler vi har idag.  Jag  förstår faktiskt
inte hur du har fått uppfattningen  att det talas länge och väl om
ämnesportalerna. Det talas betydligt mer om högskolornas elektroniska
publicering, digitalisering, webbaserade självstudiekurser och
kopplingen mellan bibliotekens nätbaserade tjänster och dagens
kursplattformar och studentportaler. Det arbete som lagts ned inom
ämnesportalerna borde kunna länkas in i ett svenskt nätbibliotek, men
därutöver kan LIBRIS-upphandlingen rimligen ge verktyg för att snarare
skapa ämnesingångar som ger möjlighet att söka mycket brett inom både
kataloger, licensbaserade resurser och fria webbresurser.

Och så riktas avundsjuka blickar på
Danmarks DEF-projekt som fick 200 miljoner kronor att leka med.

Men var inte DEF (1998-2002) ett barn av dotcom-eran, tiden när det
gick att få pengar till Internet-satsningar utan att behöva visa upp
resultat?  Är det ens realistiskt att fundera över något liknande
idag?  Har Danmark verkligen fått valuta för de 200 miljoner kronor
som satsatdes på DEF?
De danska myndigheterna har i vart fall tydligen ansett projektet så
värdefullt att man nu går vidare med en permanent drift! Liknande
satsningar görs t.ex. i Finland, Nederländerna och Storbrittanien samt
planeras i Norge. Jag tror inte alls att tiden är förbi för stora
nationella satsningar på digitala bibliotek. Tvärtom talar många starka
användar-, ekonomi- och teknikargument för att de blir fler. Men
observera att innehållet i satsningarna förändras över tiden. En stor
del av DEF-pengarna lades på retrokonvertering av kataloger och
uppgradering av bibliotekssystem. Det är inte aktuellt nu, medan t.ex.
elektronisk publicering och stöd för  "e-learning"  är viktiga inom den
nya DEF-agendan.


Vad gäller ämnesportalerna så framhålls i underlaget att det nu finns
ett behov av samarbete eftersom det var för dyrt att driva egna
projekt vid varje högskola.  Men att driva ett samlat projekt är ju
inte heller gratis, så billigast av allt vore ju att lägga ner.  Denna
möjlighet nämns inte i underlaget.  Om nu pengar ska satsas på en
nationell ämnesportal, vad ska den användas till?  Vad är nyttan med
den?  Har de många små lokala ämnesportalerna redovisat någon nytta?
Eller har de bara redovisat kostnader?
Det är inte fråga om att skapa en nationellt ämnesportal! Du hamnar fel
om du vinklar frågan så.
Dina synpunkter på konstnadseffektiviteten i nuvarande ämnesportaler är
du inte ensam om. Men alternativet är inte Google utan en samordnat
svenskt nätbibliotek med ingångar både lokalt och centralt,  ämnesvis
eller efter andra kriterier . Och som fr.a. har  väldigt mycket kött på
benen!
M v h
Jan Hagerlid


Det är för mycket tal om samarbete för samarbetets egen skull. Det ska
samarbetas.  Men om vad?  Och vilka är det som ska samarbeta?  Blir
det ett knytkalas där alla har lagat sås, men ingen har med sig kött
och potatis?


Missförstå mig rätt: Jag är inte helt negativ.  Jag har en rätt fin
potatissallad här, som heter Projekt Runeberg.  Om någon har kött,
kan jag tänka mig att samarbeta.  Men sås kan jag vara utan.


--
 Lars Aronsson ([log in to unmask])
 Projekt Runeberg - ditt digitala bibliotek - http://runeberg.org/
Jan Szczepanski
Förste bibliotekarie
Goteborgs universitetsbibliotek
Box 222
SE 405 30 Goteborg, SWEDEN
Tel: +46 31 773 1164 Fax: +46 31 163797
E-mail: [log in to unmask]