Med risk att antingen slå in öppna dörrar eller verka överambitiös ville jag
kasta in lite bränsle i denna intressanta diskussion.
I mitt tycke är vi inte framme vid en hållbar lösning innan vi kan enas om
ett ämnesordssystem som använder svenska termer.
LCSH är ett förträffligt system, antagligen det i dag bästa, men tyvärr på
fel språk.
SAB, DDC och vad du vill är förträffliga system för att i större eller
mindre segment gruppera ihop dokument i en fysisk uppställning, så som
folkbibl använder SAB. Betecknande är ju också att DDC-världen i regel
formulerar sina uppställningssigna på DDC-koden i någon nivå, ett bruk som
man också ser i UDC.
Ett kodat system kan hjälpa oss i internationell trafik genom att vara
utväxlingsformatet som sedan omvandlas till klartextbegrepp enligt varje
lands eller språkområdes behov - jfr hur man utnyttjar UDC i Schweiz.
I ett nätverk av den typen är det ju vår angelägenhet att hålla liv i den
svenska tesauren medan fransmännen sköter den franska osv. För den
franskspråkiga dialogen med Libris och våra lokala OPAC-ar skulle då
självklart den av fransmännen utvecklade tesauren utnyttjas.
Hur långt är vi från denna idealbild, eller :
- Mot vilket kodsystem har vi i dag eller i morgon (men inte senare) den
bästa svenska tesauren?
- Om detta kodsystem inte är internationellt, hur stora resurser behövs det
då för att trimma om tesauren till närmaste kodsystem med internationell
acceptans?
Om ni tycker att jag börjar förorda DDC kan jag se hur ni kommer dit. Men
det viktiga är inte i så fall DDC-koderna i sig utan deras funktion som
ingångar i en ämnesordslista.
Antagligen kan man komma fram till att ämnesordslistan måste tjäna som
ingång till flera kodsystem, för olika bruk eller olika miljöer
(internationellt utbyte, hylluppställning, ...) men det är det väl inget fel
på.
Alltnog: Det vi egentligen behöver är inte ett kodsystem utan en tesaurus.
Översätt LCSH eller bygg ut SAB:s ämnesordslista starkt och koppla den till
ett antal kodsystem, inte bara ett!
Sten Hedberg
Ämne: SAB, UDK, Dewey eller något helt nytt?
Hittills har diskussionen om system för specificering av ämnen koncentrerat
sig på SAB, UDK och Dewey, men det finns många andra vägar vi skulle kunna
vandra. Pat Oddy, författaren till den förnämliga boken Future Libraries,
Future Catalogues, 1997, och chef på British Library
katalogiseringsavdelning påstår att det är varken UDK eller Dewey som är de
facto standard för den engelsktalande världen (och därmed den elektroniska!
- min kommentar). Hon skriver att det är i stället Library of Congress
Subject Headings.
Men en de facto standard varar inte för evigt. Pat Oddy menar att vi måste
enas om en standard för ämnen. Hon skriver att man kan antingen t.ex.
arbeta baklänges från LCSH och utveckla principer som skulle utgöra ett
standardregelverk för ämnesbenämningar att användas parallellt med
Anglo-American Cataloguing Rules 2. Ett annat alternativ menar hon, skulle
vara att radikalt omdefiniera AACR2 (och därmed förstås SKR) och låta dessa
inkludera regler för skapandet av kontrollerade ämnestermer.
Att vi måste tänka globalt - både när det gäller inmatning och
informationssökning - för att optimera våra resurser är i dagens läge
självklart. Att tänka är förstås det vi håller på med nu, med initiativ
både uppifrån (bl.a BIBSAM och LIBRIS) och från gräsrötterna, inte minst på
detta forum - Biblist. Länge leve diskussionen och under tiden kan vi
fortsätta med samordningen inom landet.
Sue Dodd
************************************************
Sue Dodd
Institutionen för kultur- och biblioteksstudier,
Trädgårdsgatan 14,
S-753 09 Uppsala.
Tfn: 018-471 25 98
Fax: 018-18 23 05
Tfn: 018-46 31 65 (bostad)
|
