Med risk att antingen slå in öppna dörrar eller verka överambitiös ville jag kasta in lite bränsle i denna intressanta diskussion.
I mitt tycke är vi inte framme vid en hållbar lösning innan vi kan enas om ett ämnesordssystem som använder svenska termer. LCSH är ett förträffligt system, antagligen det i dag bästa, men tyvärr på fel språk. SAB, DDC och vad du vill är förträffliga system för att i större eller mindre segment gruppera ihop dokument i en fysisk uppställning, så som folkbibl använder SAB. Betecknande är ju också att DDC-världen i regel formulerar sina uppställningssigna på DDC-koden i någon nivå, ett bruk som man också ser i UDC. Ett kodat system kan hjälpa oss i internationell trafik genom att vara utväxlingsformatet som sedan omvandlas till klartextbegrepp enligt varje lands eller språkområdes behov - jfr hur man utnyttjar UDC i Schweiz. I ett nätverk av den typen är det ju vår angelägenhet att hålla liv i den svenska tesauren medan fransmännen sköter den franska osv. För den franskspråkiga dialogen med Libris och våra lokala OPAC-ar skulle då självklart den av fransmännen utvecklade tesauren utnyttjas.
Hur långt är vi från denna idealbild, eller : - Mot vilket kodsystem har vi i dag eller i morgon (men inte senare) den bästa svenska tesauren? - Om detta kodsystem inte är internationellt, hur stora resurser behövs det då för att trimma om tesauren till närmaste kodsystem med internationell acceptans?
Om ni tycker att jag börjar förorda DDC kan jag se hur ni kommer dit. Men det viktiga är inte i så fall DDC-koderna i sig utan deras funktion som ingångar i en ämnesordslista.
Antagligen kan man komma fram till att ämnesordslistan måste tjäna som ingång till flera kodsystem, för olika bruk eller olika miljöer (internationellt utbyte, hylluppställning, ...) men det är det väl inget fel på.
Alltnog: Det vi egentligen behöver är inte ett kodsystem utan en tesaurus. Översätt LCSH eller bygg ut SAB:s ämnesordslista starkt och koppla den till ett antal kodsystem, inte bara ett!
Sten Hedberg
Ämne: SAB, UDK, Dewey eller något helt nytt?
Hittills har diskussionen om system för specificering av ämnen koncentrerat sig på SAB, UDK och Dewey, men det finns många andra vägar vi skulle kunna vandra. Pat Oddy, författaren till den förnämliga boken Future Libraries, Future Catalogues, 1997, och chef på British Library katalogiseringsavdelning påstår att det är varken UDK eller Dewey som är de facto standard för den engelsktalande världen (och därmed den elektroniska! - min kommentar). Hon skriver att det är i stället Library of Congress Subject Headings.
Men en de facto standard varar inte för evigt. Pat Oddy menar att vi måste enas om en standard för ämnen. Hon skriver att man kan antingen t.ex. arbeta baklänges från LCSH och utveckla principer som skulle utgöra ett standardregelverk för ämnesbenämningar att användas parallellt med Anglo-American Cataloguing Rules 2. Ett annat alternativ menar hon, skulle vara att radikalt omdefiniera AACR2 (och därmed förstås SKR) och låta dessa inkludera regler för skapandet av kontrollerade ämnestermer.
Att vi måste tänka globalt - både när det gäller inmatning och informationssökning - för att optimera våra resurser är i dagens läge självklart. Att tänka är förstås det vi håller på med nu, med initiativ både uppifrån (bl.a BIBSAM och LIBRIS) och från gräsrötterna, inte minst på detta forum - Biblist. Länge leve diskussionen och under tiden kan vi fortsätta med samordningen inom landet.
Sue Dodd
************************************************ Sue Dodd Institutionen för kultur- och biblioteksstudier, Trädgårdsgatan 14, S-753 09 Uppsala. Tfn: 018-471 25 98 Fax: 018-18 23 05 Tfn: 018-46 31 65 (bostad)
|