Alldeles bortsett från ålderdomliga och nationella särdrag i ämnesstrukturen (varje klassifikationssystem präglas ju av den tid och det idéklimat det utvecklats i) erbjuder SAB:s klassifikationssystem både sök- och arbetsmässigt svårigheter som tycks ha blivit större i den datorbaserade bibliotekskatalogen. Systemet var överskådligt så länge man stod vid en kataloglåda och styrd av ledkort bläddrade sig fram genom ämnena. På nätet är användaren mycket mer utlämnad, i synnerhet inför den snårskog av tilläggsbeteckningar, ofta med olikartad konstruktion för varje ämnesbokstav, som vuxit fram ur behovet att kunna göra en djupgående och exakt ämnesbestämning. Normallåntagaren bekantar sig i bästa fall med huvudbokstäverna, vissa ämnesspecialister lär sig möjligen att söka på ett mer raffinerat sätt inom sitt fack - men i stort sett är nog de utbyggda klassifikationskoderna ogenomträngliga för användarna (det är i alla fall min erfarenhet av informationsarbete och låntagarundervisning). Klartextöversättningarna av koderna har inneburit en vinst, men eftersom de har en annan struktur och ibland en annan terminologi än ämnesorden i systemets registerdel har de inte helt löst sökproblemen.
Inte nog med detta dock. Det är faktiskt inte helt lätt att som bibliotekarie närma sig systemet heller! De detaljerade tillämpningsanvisningar som åtföljer Dewey och som Pia Leth talar om i sitt inlägg har ingen motsvarighet i SAB. Det gula klassifikationssystemets anvisningar är inte ymnigt förekommande och de ligger inte på nätet!! Det fungerade nog i en tid då ett större forskningsbibliotek hade sin specialkunniga katalogavdelning men i dag har många bibliotek valt en organisation med större spridning av arbetsuppgifterna vilket bland annat innebär att även mer orutinerad personal förväntas klassificera i rask takt. Det är inte konstigt då att det kan bli si och så med alla streck, punkter, kolon och tidstillägg ... vilket tyvärr påverkar konsekvensen i en katalog och därmed användarens möjligheter att finna den sökta litteraturen. Som katalogansvarig i ett stort bibliotkessystem vet jag hur svårt det kan vara att upprätthålla en gemensam praxis. Ofta är det inte den intellektuella processen att få grepp om bokens innehåll som är mest tidsödande utan pusslandet med de olika elementen i klassifikationskoden ...
I början av 90-talet förkastades (som alltför resurskrävande) tanken att från scratch bygga upp en nationell tesaurus som skulle kunna ersätta SAB-systemet. Då talades det inte om alternativa klassifikationssystem men i vår nu allt mer internationaliserade tid finns många argument (i den här debatten framförda av bl a Pia Leth) för övergång till t ex Dewey. Faktum kvarstår dock att de humanistisk/samhällsvetenskapliga biblioteken hittills har byggt upp sin ämnesstruktur kring SAB - och hur får man sökmässigt med sig sitt tidigare bestånd vid övergång till ett annat system? Inte är väl den nyligen avslutade Deweykonkordansen tillräckligt detaljerad?
Eller kan man få fram sådana anvisningar för SAB:s klassifikationssystem (och det hastar: nytt LIBRIS bygger på samordnad och generell klassifikation) som dels är anpassade för användaren, dels för klassifikatören och som gör det mer hanterbart och möjligt att behålla och utveckla i framtiden?
Thomas Lindström katalogiseringsansvarig vid Göteborgs UB Thomas Lindström Centralbiblioteket Göteborgs universitetsbibliotek
Box 222 405 30 GÖTEBORG Tel 031/773 51 83
|