Förra gången det hände att någon skickade med ett formatterat dokument som bifogad fil till listan (annons om systembibliotekarie i Örebro i februari, liksom denna skapad på en PC i MS Word) undrade några vilket format som hade använts. Uppenbarligen kan inte alla direkt läsa sådana filer.
På många listor är det en regel att man inte får skicka med bifogade dokument. Orsaken är nog främst de problem som kan uppstå för dem som får hundratals listmeddelanden om dagen. (På de grävande journalisternas lista råkade någon häromveckan distribuera en drygt 1,5 MB stor programfil till alla listmedlemmarna, vilket förstås gjorde folk heligt förbannade.)
Nu är ju en fil på ett tjugotal KB inte så farligt, men man bör ändå undvika att sända sådana filer av två skäl: dels alltså därför att en del har problem med att läsa den (Bill Gates har inte lyckats överallt), och dels att man åtminstone i Windowsversionen av Word 6 sig själv ovetande skickar med andra textdelar som finns/har funnits i samma underbibliotek som den fil man skickar och som man kanske inte vill ha spridda över världen. De ligger inbakade i den del av filen som innehåller Word-formatteringarna, alltså det man slipper i ett vanligt mail.
I det här fallet fick jag bara delar av tidigare versioner av annonsen som spår av författarens mödor (som vanligt tillsammans med information om i vilket underbibliotek på författarens hårddisk dokumentet ligger). Från Örebro kunde det varit värre, för där kom det med fragment av ett helt annat dokument. Och vid ytterligare andra tillfällen har jag på detta sätt fått ta emot rätt stora bitar av helt irrelevanta texter. Det är lätt att föreställa sig vilka olyckor som kan hända, vilka interna hemligheter som kan offentliggöras om man har riktig otur.
(I Örebrofallet kom det strax en version av annonsen som en del av ett nytt mail till listan, och så kunde den förstås ha distribuerats från början.)
Så var försiktiga med att bifoga filer, är morgonens vänliga råd från
Inge Skog Lund
|