|
(En snäll biblist-prenumerant påpekade, att hon gärna ville läsa mitt
föregående meddelande men att det var tekniskt oläsbart. Därför kopierar jag
det nedan via BIBLISTs gränssnitt på webben. Få se om min/vår
digitalteknik fungerar bättre denhär gången.)
Lars Aronsson skrapade på skärmen med sin elektroniska penna och förklarade:
> Normalt fungerar ju bokmarknaden så, att den som
> skriver något bra säljer många böcker och blir rik.
> Det är ett incitament, en belöning för initiativ.
Men den där normaliteten finns ju inte. Tänk på alla geniala auktorer som
dog och dör i fattigdom. Schubert och James Joyce. (Vad spelar det för roll
om den ene skrev musik och den andre romaner?) Nej, rik blir man sällan på
att skriva något bra men däremot ofta på deckare och harlekiner. Dan Brown
och Madonna. "Den värsta exploatering som praktiseras idag är "kulturell
exploatering", nämligen skrupelfria profiftjägares exploatering av den djupa
längtan efter kultur som finns bland de sämst lottade och lägst utbildae
grupperna i vårt samhälle" (ord och inga visor av E.F.Schumacher -- han med
"litet är vackert" -- från 1970-talet).
Visst är pengar "incitament" men dessa är, som poeten konstaterade, "alltid
interpunkteringsfel" !
Däremot ligger det väl någonting i Lars Aronssons följande påstående:
> Men biblioteksvärlden saknar incitament och det
> gäller tyvärr även digitalisering av kulturarv.
Men det är väldigt motsägelsefullt. Å ena sidan är vi många som älskar
biblioteken (det gäller säkert också Lars A.). Men det är tydligen inte
"incitament" nog. För att överhuvudtaget få något beröm ska biblioteken, för
att citera ännu en författare, "vara söta och hålla käften" (Hold kæft og
vær smuk, av Vita Andersen). Det är väl det det första och viktigaste?
Hälsningar, vänliga som vanligt,
Mikael
Mikael Böök * [log in to unmask] * gsm +358(0)-44 5511 324 *
http://www.kaapeli.fi/book/ * http://blogi.kaapeli.fi/book/ *
http://blog.spinellisfootsteps.info/
|
