|
God jul allihopa!
Här om dagen lärde jag mig en ny term, "boutique digitization", en
beteckning för sådana digitaliseringsprojekt som fokuserar på vackra
utställningsobjekt, snarare än nyttig textsökning.
(Svenska ordet "butik" används ju inte riktigt så, utan här får vi nog
säga "skyltfönster" för att betydelsen ska framgå. Det man
digitaliserar är böckerna i glasskåpet, inte dem i referenshyllan.)
Kanske är termen ännu äldre, men när jag söker, hittar jag den i ett
IFLA-föredrag från 2009, hållet av Edwin Klijn vid nederländska
kungliga biblioteket:
"In 2003 the library started its first mass text
digitization project, the Dutch Parliamentary Papers
(2,5 million pages). It was a milestone in the
digitization activities of the library: high-end
‘boutique’-digitization, with its focus on visually
attractive images, was superseded by text oriented
mass digitization, in which not only quality but
also quantity mattered."
I Sverige tror jag att vi fortfarande är på väg in i detta nyttoskede,
kanske tio år senare än holländarna. Hittills har det väl mest varit
Djävulsbiblar och Suecia Antiqua från Kungliga biblioteket, Silverbibeln
i Uppsala ochi Litteraturbankenen och annan Stiernhielm i faksimil,
http://litteraturbanken.se/#!forfattare/StiernhielmG/titlar/Hercules/faksimil
Ett säkert kännetecken på ett skyltfönster är att URLerna är långa och
kan ändras när som helst. En utställning kan öppna och stänga,
arrangeras om och läggas ner; den är inget permanent som en bokhylla,
en kortkatalog eller en klassifikationskod. Ordet bestånd, däremot,
betecknar något bestående. De digitala bestånden väntar vi ännu på.
Ett annat kännetecken är urvalet. Hur många utredningar har det inte
skrivits om vikten att noga välja ut vad som ska digitaliseras? Sätt
in ordet katalogisering: Är det viktigt att noga välja ut vilka
böcker som ska katalogiseras? Nej, trams! Naturligtvis inte.
Även när man digitaliserar grammofonskivor, radioprogram och
tidningar eller arkiverar webbsidor, har man hittills fokuserat
på själva datafångsten, medan tillgängliggörandet och dess juridiska
och tekniska förutsättningar kommit som en oväntad överkursuppgift.
Några få utvalda objekt lyfts fram i en blogg. Resten kan nås
från en enda terminal, belägen i Humlegården. Det anses duga.
Terminalens skärmglas ersätter tittskåpets glas. En kuriositet,
ett medeltida klosterbibliotek som man måste vallfärda till,
ännu en finurlig utdragslåda i kejsarens kuriosakabinett, men
inget som någon behöver ha till hands i sin dagliga gärning.
Finns det något svenskt digitaliseringsprojekt som törs redovisa
hur många besökare det har på webben? Det vill säga, som är lika
stolt över sina användare som över sitt innehåll? I den fysiska
verkligheten visar man gärna upp sin välbesökta och vackra
läsesal. Men var finns dess digitala, välbesökta motsvarighet?
--
Lars Aronsson ([log in to unmask])
Aronsson Datateknik - http://aronsson.se
Projekt Runeberg - fri nordisk litteratur - http://runeberg.org/
|
