|
För sju år sedan, i september 2004, beskrev datortidningen Wired
den unge Aaron Swartz, då 18 år, så här:
WHO: Aaron Swartz, an 18-year-old computer whiz who in 2000
helped develop the popular Web-content distribution software RSS.
MORE GEEK CRED: In addition to editing the specs for RSS,
Swartz built the Web site for warchalking, the short-lived
graffiti approach to locating Wi-Fi hot spots. He's also an
adviser on metadata issues for Creative Commons, Stanford
law professor (and Wired columnist) Lawrence Lessig's
copyright think tank.
http://www.wired.com/wired/archive/12.09/start.html?pg=5
Det var alltså som 14-åring som Swartz gjorde sig ett namn
med RSS, dataformatet för att följa bloggar. Jag har under
åren stött på honom inom flera projekt för öppna data, som
MusicBrainz.org och OpenLibrary.org, där han gjort viktiga
insatser. Han har även publicerat åsikter om hur Wikipedia
borde styras och kandiderat (men ej blivit vald) till
styrelsen för Wikimedia Foundation. Nu senast har han varit
gäststudent på Harvard och medgrundare till
nätaktivistprojektet Demand Progress. Han är nu 24 år.
En mer uppdaterad biografi finns förstås i Wikipedia,
http://en.wikipedia.org/wiki/Aaron_Swartz
Igår, den 19 juli, kom nyheten om att han blivit åtalad
för dataintrång, för att ha laddat ner 4 miljoner dokument
från JSTOR och för att ha berett sig tillgång till nätet
hos MIT (den tekniska högskolan, Massachusetts Institute
of Technology) och för att ha förfalskat sin identitet.
Detta har rapporterats i Library Journal,
http://www.libraryjournal.com/lj/home/891366-264/open_information_activist_indicted_for.html.csp
New York Times,
http://www.nytimes.com/2011/07/20/us/20compute.html?scp=1&sq=aaron%20swartz&st=cse
och många andra ställen. Sök bara på hans namn.
De flesta bibliotekarier vet väl redan vad JSTOR är. Det är
ett bibliotekskooperativ för att scanna äldre årgångar av
vetenskapliga tidskrifter och mot abonnemang göra dem
tillgängliga för bibliotek, så att varje bibliotek inte
behöver bevara och lagra (Store) egna exemplar av alla
tidskrifter (Journals). Abonnemanget är billigare än den
egna lagringen.
JSTOR själva har gått ut med följande meddelande,
http://about.jstor.org/news-events/news/jstor-statement-misuse-incident-and-criminal-case
där de lite undvikande betonar att detta är ett kriminalfall
som faller under allmänt åtal och inte en civilrättslig
process. Det är alltså åklagaren som driver fallet och
JSTOR bara samarbetar med polisutredningen.
Skadan av intrånget ligger i att datorerna blev överbelastade
men förstås också i att om JSTOR-dokumenten skulle bli fritt
tillgängliga, så kunde abonnemangsintäkterna gå förlorade.
Många av nyhetskommentarerna liknar intrånget vid att "låna
hem för många böcker från biblioteket" och ska det verkligen
vara brottsligt? Här märker man en dubbelhet i JSTOR:s natur.
Är JSTOR ett bibliotek som är öppet för alla, eller ett
filmbolag som jagar piratkopierare? Kanske båda samtidigt.
Den mest intressanta läsningen i sammanhanget, är själva
åtalet, http://scr.bi/qfky2q
där punkterna 11-33 (sid. 3-9) beskriver i detalj hur
åklagaren anser att Aaron Swartz har gått tillväga.
Det skulle nog gå att omarbeta till ett filmmanus.
Bortsett från intrånget i MIT:s datanät och fifflandet med
falska användarnamn, är metoden att ladda ner stora mängder
data från webbsajter inte något okänt eller främmande.
Det är exakt vad Google ägnar sig åt när de indexerar hela
världens webbsajter. Det finns verktyg för det i form av
fri programvara som vem som helst kan prova. Några
populära verktyg heter Wget och Curl, men man kan också
skriva sina egna verktyg.
Några minns kanske att jag under en tid tillhandahöll
alla Sveriges lagtexter inom Projekt Runeberg. Det var
under några år i mitten av 1990-talet efter att Riksdagen
hade beslutat att lagdatabasen Rixlex skulle vara fri
men innan den fanns tillgänglig som webbsajt, utan bara
som terminalfönster (telnet). Jag laddade då ner alla
dokument, tillsammans 70 megabytes, och omvandlade
dem till HTML-sidor. För detta behövde jag inte göra
något intrång eller annat olagligt, men säkert kände
sig Rixlex-ansvariga lite förnärmade. Förhoppningsvis
skyndade jag på webbversionen av Rixlex litegrann.
Jag vet inte vad Aaron Swartz, om nu åtalet stämmer,
hade tänkt använda JSTOR-dokumenten till. Men alla som
argumenterar för mer Open Access måste ju hålla med
om att en databas som JSTOR borde vara öppen och fritt
tillgänglig för alla. Det är förstås ingen ursäkt för
att ta lagen i egna händer, men det ligger ändå något
av "civilt motstånd" över handlingen.
Det här dilemmat, "är vi ett bibliotek eller förlag?",
är något som varje digitaliseringsprojekt och
större offentlig webbsajt bör tänka över. Svårast
har organisationer som SAB, BTJ, Riksarkivet med SVAR,
Lantmäteriet och SMHI, där hela verksamheten har
byggts upp som en butik som säljer sina varor. När
allt fler svenskar tar sina väderupplysningar gratis
från den norska vädertjänsten, måste man fråga sig
varför vi ska behålla SMHI. Det kanske kan läggas ner.
--
Lars Aronsson ([log in to unmask])
Aronsson Datateknik - http://aronsson.se
|
