|
Uppfattningen att KB skulle vilja utplåna material eller censurera detsamma
är en absurd anklagelse. Det är likaså trams att anklaga KB för
ryggradslöshet och insinuera att vi inte vill tillgängliggöra material i
våra samlingar då vi ber lagstiftarna att förtydliga stiftade lagar.
Sannolikheten för att polisen ska storma in i huset i Humlegården är ganska
osannolik då de redan varit här. Då material upptäcktes i våra samlingar som
kunde misstänkas utgöra barnpornografi så bad vi rikspolisstyrelsen att
granska det och de kunde senare konstatera att det finns material som är
barnpornografi. Dessa har framför allt kommit till KB under en tid då det
var legalt och då som pliktexemplar.
Kungliga biblioteket ska enligt förordning (2008:1421) bl a ta emot,
förvara, beskriva och tillhandahålla den svenska tryckproduktionen i dess
helhet och enligt lag (1993:1392) om pliktexemplar av dokument ska KB bevara
och tillhandahålla angivna material för forskning och studier. Enligt 16
kap. 10 a § brottsbalken (2010:1357) är i princip all hantering av
barnpornografiskt material brottslig. Här finns alltså en konflikt.
Vår tolkning är att material som bedöms utgöra barnpornografi, men inkommit
då det skapats och distribuerats lagligt får innehas av KB, men eftersom
såväl innehav av barnpornografi som spridning av densamma, dvs
tillhandahållande, är förenat med straffansvar behöver vi ett klargörande
kring frågan. Straffansvar innebär att den bibliotekarie som överlämnar
material över disk gjort sig skyldig till spridning av barnpornografi och
därmed ett lagbrott och det torde vara tämligen uppenbart att vi inte kan ha
en arbetssituation där våra anställda riskerar att begå lagbrott.
I det här fallet finns det inte heller någon definition av vad som är
”forskning och andra seriösa ändamål”. Det finns många områden inom
forskning där man genom etiska råd eller på andra sätt gör bedömningar av
hur forskning får bedrivas, så det här är ingen nyhet i den akademiska världen.
/Urban Rybrink, kommunikationschef KB
|
