|
Uno Nilsson wrote:
> Åter: Skriver just nu en liten serie om bibliotek i mitt liv.
> Kolla http://blogg.aftonbladet.se/25419
När man ser de här enkla biblioteken i Afrika, eller när man läser
gamla svenska bibliotekstidskrifter från 1920-talet då det svenska
biblioteksväsendet var under uppbyggnad, så får man sannerligen
svårt att förstå på vilket "uppdrag" som dagens inglasade och
luftigt möblerade svenska bibliotekskatedraler har blivit byggda.
Jag är en bokvän. Jag gillar bibliotek. Jag njuter när jag
promenerar in i Linköpings eller Halmstads fina nybyggen. Men jag
delar inte den uppfattning som ibland kommer till uttryck att
biblioteken är utsatta för hårda neddragningar. Tvärt om menar
jag att de egentligen "förtjänar" mycket hårdare tag, och det man
ska förvånas över (och vara tacksam för) är hur lindrig press de
är utsatta för.
Om man börjar sin karriär med det där ödmjuka resebiblioteket med
åsnekärran, som Uno beskriver i sin blogg, och inte önskar sig
något hellre än en utökad budget, och så får man pengarna, varför
satsar man då inte på mer böcker i enkla lokaler, utan på få
böcker, glest placerade i låga hyllor?
Uppenbarligen måste det finnas något annat, något mer än själva
behovet att läsa, som motiverat dagens svenska skrytbibliotek.
Annars går ekvationen inte ihop:
dagens bibliotek = bokbehovet + något mer
Speciellt om folk i allt högre grad finner det tillräckligt
billigt att köpa sina egna böcker (ökat välstånd, sänkt bokmoms,
billigare pocket, enkel beställning på nätet), så minskar ju
bibliotekets roll att fylla folks bokbehov. Och eftersom
bibliotekens storlek inte minskar i samma grad, så måste
ekvationens term "något mer" ständigt öka.
En företagare (någon som tänker som Johan Stael von Holstein)
skulle "satsa på kärnverksamheten" och skära bort den där onyttiga
faktorn, som ju är en redovisad kostnad utan redovisad nytta.
Kommunstyrelserna tänker ofta som företagare, något de tvingas
till av ekonomiska omständigheter. Sophämtning läggs ut på
entreprenad till den som sköter det billigast. Men även om det
görs vissa neddragningar på biblioteken, så motsvarar de inte alls
termen "något mer" i ekvationen. Mängden oredovisad luft i
biblioteksbudgetarna fortsätter att öka.
Hur kan det komma sig? Vad är det kommunstyrelserna betalar för?
Jag tror det är religion. Varje större stad har idag inte bara en
katedral, utan också ett bibliotek som ska se minst lika mäktigt
ut. Man skulle kunna klara sig utan, men det vore en skam.
Detta kan rentav vara bibliotekens (och teatrarnas) största
tillgång.
Att samlas för att fira gudstjänst, det kan man göra i ett enkelt
ihopsnickrat missionshus eller i en källarlokal som får tjänstgöra
som provisorisk moské. Medeltidens gotiska katedraler fyller
förvisso denna funktion, de erbjuder tak över huvudet och
sittplatser. Men dessutom erbjuder de "något mer". Och detta
"något mer" är samma sak som i dagens bibliotek.
Det här komplicerar synen på vad ett bibliotek "är". Det vi ser
framför oss är dels en förvarning och utlåning av böcker, dels en
sakral hyllning till kunskap och bildning.
Vill man kunna skilja på delfunktionerna, så kan man studera just
provisoriska lösningar, som Linköpings bibliotek efter branden
1996 och före invigningen av nybygget år 2000. Eller någon
provisorisk moské.
Jag är en vän av katedraler också. Jag säger inte att det är
slöseri eller fult att bygga katedraler eller skrytbibliotek. Men
det vore oärligt att förneka att det finns en skrytfaktor, detta
"något mer" utöver basfunktionen. Och den är uppenbarligen något
som finansiärerna är villiga att betala för. Utan den skulle
biblioteken (eller kyrkorna) vara nedtrimmade till billigaste
anbudet, precis som sophämtningen.
Svenska kyrkans kris är minst 100 år äldre än bibliotekens kris.
När folk började utebli från kyrkorna, så gick de i första hand
till frikyrkor i stället, som erbjöd mer av basfunktionen (bättre
sånger, mer religiös extas) och mindre utsmyckning.
Ska då biblioteken förvänta sig konkurrens från fribibliotek?
Det har redan skett: Internet erbjuder mer och snabbare
information, men utan överbyggnaden av elegant möblerade nybyggen
av glas och limträbalkar.
Men vad innebär denna historiska parallell för bibliotekens
framtid? Efter hundra år av kris inom Svenska kyrkan kan vi
konstatera att kyrkobyggnaderna står kvar i all sin prakt,
fortfarande med avlönade präster, och få eller ingen ifrågasätter
detta. Men innehållet i form av aktiva söndagsbesökare och
religiöst övertygande budskap är mycket urtunnat.
Det vore enkelt att utbrista att vi måste stoppa en motsvarande
utveckling inom biblioteks-Sverige, att biblioteken är för
värdefulla, för ädla och rena och fina för att drabbas av
nedgången. Javisst, men är det inte också vad Svenska kyrkans
anhängare har försökt göra i hundra år? Och hur har det gått?
--
Lars Aronsson ([log in to unmask])
Aronsson Datateknik - http://aronsson.se
|
