|
Jag vill uppmana listans läsare att ta sig tid att läsa fredagens betraktelse av Lars Aronsson (se nedan). Det är synd om den genast dränks i det ständiga informationsflöde som dagligen skapar nya ytskikt i vår tillvaro. Vi behöver mer bränsle utifrån i den ännu tynande biblioteksdebatten. Här följer mina reflektioner utifrån de tankar Lars formulerade. (Anonyme "Ola" som tidigare idag skrev att "Värdet av ett bibliotek är naturligtvis dess samlingar - Datorer har vi hemma" vill jag påminna om att långtifrån alla har dator hemma, och ännu färre har en dator på fickan, samt att biblioteken är så mycket mer, vilket är just vad nedanstående inlägg handlar om.)
Först vill jag ifrågasätta Lars Aronssons påstående att dagens bibliotek överlag behöver köpa färre böcker än tidigare, pga att människor köper många av sina önskade böcker själva. Helt klart sjunker utlåningen av denna anledning, men inte lär väl bibliotekens bestånd minska så dramatiskt av denna orsak? Lars skriver också om "luft i biblioteksbudgetarna". Hur många känner igen sig i den beskrivningen?
Och skulle vi gå helt på Lars Aronssons linje, och satsa på bibliotek i form av mer eller mindre trångbodda boklager, ja då skulle vi gräva åtminstone folkbibliotekens grav. Bibliotekens funktion som mötesplats (människor - böcker - människor) är helig. Bibliotekens utformning bör alltid vara en fråga öppen för diskussion, men när biblioteken inte längre kan erbjuda utrymme för stora och små möten - med tillräckligt med luft och ljus - är vi illa ute.
Lars driver tesen att vi på alltför många håll i Sverige fallit för frestelsen att vid byggandet av nya bibliotekshus hellre skapa glasblänkande skrytlådor än ändamålsenliga bokbyggnader. Lars spårar detta tillbaka till byggandet av överdådiga sakrala katedraler (vilkas tillkomst tycks ha motiverats av någon luddig idé om att "ju större desto heligare"). Naturligtvis handlade det också då som nu mycket om krasst världsligt maktspråk.
Vi har sett hur det har gått med kyrkobyggnaderna. Strängnäs domkyrka är ett lysande åskådningsexempel på kyrkans makt och styrka under medeltiden. Med reformationen ändrades så styrkeförhållandena drastiskt och idag står domkyrkan där på sitt krön, osannolik och väldig med en fortsatt småvuxen småstad nedanför sig. Västerifrån gestaltar den sig så här: http://tinyurl.com/3wc6rh
I Strängnäs har ortens lånebibliotek gått från att vara inrymt i byggnaden man skymtar till vänster i bild till att stegvis under 1900-talet förflyttas längre västerut i centralorten. Idag finns Strängnäs bibliotek i kulturhuset Multeum, som av en händelse i skrivande stund firar sin 5-årsdag i nuvarande glasartade skepnad! http://www.summermusic.se/multeum.jpg <http://www.summermusic.se/multeum.jpg>
Jag kan jag inte uttala mig om i vilken mån Strängnäs borde ta åt sig av den skrytbyggeskritik som Lars framför, men jag tycker mig ana att man även här fått en liten släng av denna smitta. Samtidigt vill jag framhålla att Strängnäs bibliotek i likhet med alltför många av dagens bibliotek snarare är underdimensionerat än överdimensionerat!
Men: Jag håller med Lars om att det verkligen byggts för mycket av luftslott med glasfasader. Vilket förmodligen också resulterat i just det Lars är inne på - att biblioteksbyggnaderna ger fel signaler om vad de egentligen är till för.
Naturligtvis ska byggnaden harmoniera med platsen. I Strängnäs vetter glasfasaden direkt mot Visholmens härligt stora lekplats i det gröna, vilket tillåter barnfamiljer att samtidigt vistas utspridda omväxlande inne på bibblan och därute.
Lars Aronsson tycker sig se hur biblioteken är på väg att gå samma öde till mötes som våra kyrkor. Likt otidsenliga dinosaurier utan förmåga till anpassning och omställning närmar de sig obevekligt rutinens brant.
Jag tycker för min del att vi bör värna om de "eviga" värden som en sakral byggnad erbjuder. För att tala klarspråk utifrån en modern ateistisk grundsyn så är ju en kristendomens kyrka bara en överbyggnad över någonting helt immateriellt (även om den ofta i praktiken är strategiskt placerad över platser för hedniskt kult, där det funnits offerkällor och andra heliga kultobjekt). Samtidigt får man inte bortse från att våra kyrkorum erbjuder en tillflykt och samlingsplats för oss alla i stunder av kris och sorg. Därmed inte sagt att alla kyrkor vi har idag bör bevaras. Vi måste kunna riva ett antal kyrkor som vi inte kan eller vill bekosta driften av.
Bibliotek är till skillnad från kyrkor inte - eller får inte vara - tomma överbyggnader. Bibliotek har alltid ett innehåll. Alla bibliotek har dock inte ett unikt innehåll. Av de bibliotek som lagts ned under senare år var flertalet filialbibliotek utan unikt fysiskt innehåll. Men bibliotek är alltid så mycket mer. På dessa bibliotek arbetade unika hängivna bibliotekarier, som möjliggjorde unika möten människor och böcker och människor och människor emellan.
Hur många är vi inte som i egenskap av främlingar på nya orter gärna fort uppsöker det lokala biblioteket för att tillfredsställa våra allra mest primära behov och lustar? Kommer du av någon anledning exempelvis till Strängnäs så kan du där gå in på biblioteket i stadens centrum, och innan du avnjuter det som erbjuds lätta på trycket på en gratis och välstädad toalett. Fastnar du inte i caféet där intill så hamnar du kanske i en av våra unika utställningar, i tidningshörnan eller vid en dator med Internet. Så fortsätter du in i det allra heligaste - kunskapens och diktens högborg bokrummet - där du kanske stannar upp i höjd med den vänliga tjejen eller skäggiga farbrorn i informationsdisken och uttrycker din uppskattning över den öppna och tilltalande biblioteksbyggnaden. Borta vid de stora fönstren mot Mälaren hittar du en skön fåtölj att sjunka ned i med den intressanta skrift som du just hittat.
Beskrivningen kan i huvuddragen appliceras på de flesta svenska folkbibliotek, skulle jag tro. Samtidigt är jag ändå böjd att hålla med Lars Aronsson om att bibliotekens bokförvaring skulle kunna effektiviseras och kondenseras, med mindre av löjligt luftig takhöjd och mer av kompakthyllor på räls för klassiker, standardverk och dubbletter av lokalt material etc. Nog för att allt mer digitaliseras och tillgängliggörs den vägen, men det är onekligen ren kapitalförstöring att som i Strängnäs tvingas gallra ut värdefull litteratur ur befintligt bestånd på grund av akut utrymmesbrist. Att folkbibliotekens behov av mer pengar oftast är berättigat är ett oomkullrunkeligt faktum. Vi ska erbjudas goda biblioteksresurser var vi än bor!
Carl-Henrik Berg
Strängnäs bibliotek
________________________________
Från: BIBLIST - Topics in Nordic research library user services genom Lars Aronsson
Skickat: fr 2008-09-12 21:10
Till: [log in to unmask]
Ämne: Re: [BIBLIST] Saknar biblioteken ett tydligt uppdrag???
Uno Nilsson wrote:
> Åter: Skriver just nu en liten serie om bibliotek i mitt liv.
> Kolla http://blogg.aftonbladet.se/25419
När man ser de här enkla biblioteken i Afrika, eller när man läser
gamla svenska bibliotekstidskrifter från 1920-talet då det svenska
biblioteksväsendet var under uppbyggnad, så får man sannerligen
svårt att förstå på vilket "uppdrag" som dagens inglasade och
luftigt möblerade svenska bibliotekskatedraler har blivit byggda.
Jag är en bokvän. Jag gillar bibliotek. Jag njuter när jag
promenerar in i Linköpings eller Halmstads fina nybyggen. Men jag
delar inte den uppfattning som ibland kommer till uttryck att
biblioteken är utsatta för hårda neddragningar. Tvärt om menar
jag att de egentligen "förtjänar" mycket hårdare tag, och det man
ska förvånas över (och vara tacksam för) är hur lindrig press de
är utsatta för.
Om man börjar sin karriär med det där ödmjuka resebiblioteket med
åsnekärran, som Uno beskriver i sin blogg, och inte önskar sig
något hellre än en utökad budget, och så får man pengarna, varför
satsar man då inte på mer böcker i enkla lokaler, utan på få
böcker, glest placerade i låga hyllor?
Uppenbarligen måste det finnas något annat, något mer än själva
behovet att läsa, som motiverat dagens svenska skrytbibliotek.
Annars går ekvationen inte ihop:
dagens bibliotek = bokbehovet + något mer
Speciellt om folk i allt högre grad finner det tillräckligt
billigt att köpa sina egna böcker (ökat välstånd, sänkt bokmoms,
billigare pocket, enkel beställning på nätet), så minskar ju
bibliotekets roll att fylla folks bokbehov. Och eftersom
bibliotekens storlek inte minskar i samma grad, så måste
ekvationens term "något mer" ständigt öka.
En företagare (någon som tänker som Johan Stael von Holstein)
skulle "satsa på kärnverksamheten" och skära bort den där onyttiga
faktorn, som ju är en redovisad kostnad utan redovisad nytta.
Kommunstyrelserna tänker ofta som företagare, något de tvingas
till av ekonomiska omständigheter. Sophämtning läggs ut på
entreprenad till den som sköter det billigast. Men även om det
görs vissa neddragningar på biblioteken, så motsvarar de inte alls
termen "något mer" i ekvationen. Mängden oredovisad luft i
biblioteksbudgetarna fortsätter att öka.
Hur kan det komma sig? Vad är det kommunstyrelserna betalar för?
Jag tror det är religion. Varje större stad har idag inte bara en
katedral, utan också ett bibliotek som ska se minst lika mäktigt
ut. Man skulle kunna klara sig utan, men det vore en skam.
Detta kan rentav vara bibliotekens (och teatrarnas) största
tillgång.
Att samlas för att fira gudstjänst, det kan man göra i ett enkelt
ihopsnickrat missionshus eller i en källarlokal som får tjänstgöra
som provisorisk moské. Medeltidens gotiska katedraler fyller
förvisso denna funktion, de erbjuder tak över huvudet och
sittplatser. Men dessutom erbjuder de "något mer". Och detta
"något mer" är samma sak som i dagens bibliotek.
Det här komplicerar synen på vad ett bibliotek "är". Det vi ser
framför oss är dels en förvarning och utlåning av böcker, dels en
sakral hyllning till kunskap och bildning.
Vill man kunna skilja på delfunktionerna, så kan man studera just
provisoriska lösningar, som Linköpings bibliotek efter branden
1996 och före invigningen av nybygget år 2000. Eller någon
provisorisk moské.
Jag är en vän av katedraler också. Jag säger inte att det är
slöseri eller fult att bygga katedraler eller skrytbibliotek. Men
det vore oärligt att förneka att det finns en skrytfaktor, detta
"något mer" utöver basfunktionen. Och den är uppenbarligen något
som finansiärerna är villiga att betala för. Utan den skulle
biblioteken (eller kyrkorna) vara nedtrimmade till billigaste
anbudet, precis som sophämtningen.
Svenska kyrkans kris är minst 100 år äldre än bibliotekens kris.
När folk började utebli från kyrkorna, så gick de i första hand
till frikyrkor i stället, som erbjöd mer av basfunktionen (bättre
sånger, mer religiös extas) och mindre utsmyckning.
Ska då biblioteken förvänta sig konkurrens från fribibliotek?
Det har redan skett: Internet erbjuder mer och snabbare
information, men utan överbyggnaden av elegant möblerade nybyggen
av glas och limträbalkar.
Men vad innebär denna historiska parallell för bibliotekens
framtid? Efter hundra år av kris inom Svenska kyrkan kan vi
konstatera att kyrkobyggnaderna står kvar i all sin prakt,
fortfarande med avlönade präster, och få eller ingen ifrågasätter
detta. Men innehållet i form av aktiva söndagsbesökare och
religiöst övertygande budskap är mycket urtunnat.
Det vore enkelt att utbrista att vi måste stoppa en motsvarande
utveckling inom biblioteks-Sverige, att biblioteken är för
värdefulla, för ädla och rena och fina för att drabbas av
nedgången. Javisst, men är det inte också vad Svenska kyrkans
anhängare har försökt göra i hundra år? Och hur har det gått?
--
Lars Aronsson ([log in to unmask])
Aronsson Datateknik - http://aronsson.se <http://aronsson.se/>
|
