|
Bäste kurskamrat och kollega Jan,
Så, så, ta det lugnt nu. Mina reflektioner är närmast skrivna utifrån ett folkbibliotekarieperspektiv. De är dessutom skrivna inte i en katedral-wannabe i Strängnäs utan i ett fult litet radhus i Stockholms södra utkanter. Och jag har ingenstans skrivit att bibliotek bör förlänas kultstatus. Var detta en öm tå, eller?
Om jag som du arbetade på ett forskningsbibliotek (vilket är vad jag gjort huvuddelen av mitt yrkesliv) så skulle jag också anlägga mer av det kalla pragmatiska perspektiv som du och många med dig föredrar. Men nu arbetar jag alltså på folkbibliotek, och värnar mer om samhällets resurssvaga än om akademiernas "studiosi" på ständig jakt efter forskningens framkanter.
Samtidigt är jag humanist ut i fingerspetsarna, och står fast vid att varje allmänt bibliotek värt namnet alltid har eviga demokratiska värden att försvara.Vart ska de av dina "ungdomar" ta vägen som inte är välbeställda nog att ha tillgång till en egen dator? Hur ska de kunna umgås i sina mer eller mindre "påhittade världar", om samhället inte erbjuder fria datorer bl.a..på biblioteken?
Eviga Berg
________________________________
Från: BIBLIST - Topics in Nordic research library user services genom Jan Magnusson
Skickat: lö 2008-09-13 10:27
Till: [log in to unmask]
Ämne: [BIBLIST] Eviga värden
Äro biblioteksbyggnaderna katedraler?
Efter att ha läst bibliotekarie Bergs utläggning om vad bibliotek
"egentligen" är och att "eviga värden" bör tas till vara blir jag något
nervös. Jag trodde jag tillhandahöll vetenskapliga forskningsrön,
laborationer och verksamhetsresultat som ständigt förändras och som
ständigt befinner sig i en omformande process för vetgiriga studiosi. Icke
så. I stället framstår jag som en präst i en sekulariserad kyrka, som
plockar fram "eviga värden" från mina allt dammigare bokhyllor.
Visst är konst och kultur en (metafysiskt) värdeskapande aktivitet, men
inte bör rummet som aktiviteten sker i förlänas kultstatus. Det
intressanta och märkliga är att jag tar del av Bergs funderingar från
Strängnäs i mitt hem vid min datorskärm och inte på ett bibliotek.
Det är denna förflyttning av aktivitetens ort - dess omvandling till ett
virtuellt spel i en global cyberrymd, som de flesta bibliotekarier och
biblioteksbyggnader ignorerar. Det gör emellertid inte den uppväxande
generationen. Den kunniga bibliotekarien får sitta där och stirra ut över
sitt kultförklarade bokrum medan ungdomen umgås i påhittade världar
belägna i en eller flera servrar någonstans i världen.
Tough shit - så att säga.
Jan Magnusson / Chalmers Tekniska Högskola
|
