Jan Szczepanski meddelade:

> EU kommissionen offentliggjorde i fredags sin strategi för att
> digitalisera Europas historiska och kulturella arv. En uppföljning
> av den franske presidentens vision om Europas digitala bibliotek
> som nu fått namnet "i2010: Digital Libraries"

Skrattretande var ordet, sade Bull.  Var är pengarna?  Enligt 
EU-kommissinen är det medlemsländernas uppgift att finansiera 
digitalisering.  Alltså status quo.  Kan det kallas "kraftfullt"? 
Det hänvisas till principerna från Lund, som egentligen bara säger 
att "om medlemsstaterna kunde enas om något, så skulle man kunna 
komma framåt".  Om inte om vore...

I ett miniseminarium på Bokmässan konstaterade jag att det finns 
inga digitala bibliotek, det finns bara digitala förlag.  Alla 
digitaliseringsprojekt har en subjektiv handlingsfrihet som gör 
deras digitala produkter till förlagsprodukter, snarare än 
objektiva, sakliga och altruistiska innehav i ett bibliotek.

När ett arkiv, bibliotek eller museum slutligen kommer till skott 
och digitaliserar något, så hamnar det på en hylla i 
museumsbutiken, där det säljs för 149 kr inkl. moms tillsammans 
med 50 andra titlar, alla väl tillrättalagda för rätt målgrupp. 
Våra svenska museer tjänar alltför bra på att sälja fotografier 
och reproduktioner i bildbanker, för att de skulle erbjuda 
bilderna gratis på webben.  Varför ska då Kungl. Biblioteket vara 
annorlunda?  Riksarkivet har fullt sjå att "konkurrera" med det 
privata företaget Genline.  Här finns abonnemangsintäkter att 
hämta!  ABM-sektorn driver ju redan butik i varje gathörn, så 
varför inte inordna digitaliseringsprojekten där.  Ingen har något 
egenintresse av att ge bort saker gratis och "driva bibliotek".

Jämför de följande två exemplen och säg sedan om det går att tala 
om ett "digitalt bibliotek" i Nationalmuseums fall?  Hur passar de 
in i EU-kommissionens planer?

Äkta exempel: "Bilderna i databasen är upphovsrättsskyddade. Om du 
vill använda dig av en bild ska du kontakta Nationalmuseums 
bildbyrå Fototeket."

Påhittat exempel: "Tranås folkbibliotek är ett aktiebolag.  Om du 
vill låna hem en bok, måste du teckna abonnemang och binda dig för 
24 månader."

Kanske skulle vi finna det senare, påhittade, exemplet stötande. 
Under 1900-talet har vi kommit att förknippa ordet bibliotek med 
gratisprincipen.  Så var det givetvis inte från början, när 
kooperativa sockenbibliotek bara var tillgängliga för betalande 
medlemmar.  Kanske är vi på väg tillbaka dit.

Den troligaste utvecklingen på digitaliseringens område, där 
gratisprincipen aldrig hunnit få något brett genomslag, är att 
varje museumsbutik utvidgas med en digital hörna och att vi får 
några fler och större projekt som amerikanska JSTOR eller tyska 
DigiZeitschriften, som alltigenom uppför sig som förlag och gör 
sitt bästa för att *hindra* åtkomst för alla som inte betalt 
entrébiljetten.  De senare är idag biblioteksägda kooperativ, 
ungefär som BTJ var en gång.  Om tio eller tjugo år är de väl 
privatiserade och utsålda aktiebolag.


-- 
  Lars Aronsson ([log in to unmask])
  Aronsson Datateknik - http://aronsson.se