|
Jag delar Jan Szczepanskis entusiasm inför DOAJ. Men det är
smålustigt att han i samma inlägg förknippar vetenskapliga tidskrifter
som tillämpar "open access" med tyska digitaliseringsprojekt, eftersom
de tyska digitaliseringsprojekten själva inte tillämpar "open access".
De är tvärtom lika hemliga och prestigebundna som de svenska och
danska Kungliga biblioteken när det gäller fri tillgång till inscannat
material. Helst vill de montera myntinkast på sina webbsajter.
Visst kan man se det som en fördel att tyskar, danskar och finnar
(till skillnad från svenska bibliotek) trots allt har satt igång
scannern och börjat digitalisera, men innan man har bestämt sig för
vem som äger det inscannade materialet och på vilka villkor det får
användas, så kan verksamheten mycket väl liknas vid ett svart hål.
Kanske låter det här som grekiska. Vad är det Lars Aronsson är så
missnöjd med? Låt mig ta två åskådliga exempel.
På www.kb.se/suecia/ finns Suecia Antiqua digitaliserad, men när jag
vill skriva ut en sida, kan jag inte bara ladda ner och skriva ut den
på min egen skrivare, utan jag måste jag beställa en utskrift för 25
kronor från KB (klicka "reproduktioner"). Detta är inte ett digitalt
bibliotek, utan en digital butik. Det obetydliga kassaflöde som KB
får från dessa utskrifter täcker nätt och jämt besväret med att
administrera utskrifterna, och bidrar inte till digitaliseringen av
flera verk.
Och på www.adl.dk finns danska kungliga bibliotekets inscanning bland
annat av N.F.S. Grundtvigs "Udvalgte Skrifter" i 10 band och
"Sang-Værk" i 6 band, men ingen har kört OCR på dessa, så jag kan inte
söka i fulltexten. Och sajtens bestämmelser förbjuder mig att själv
ladda ner faksimilbilderna och köra OCR på dem. Om jag googlar på
titeln "Om Asalæren" så får jag träff hos ADL, men om jag googlar på
första textraden "Tilblivelsen af dette geniale Arbeide" så hittar
Google ingenting alls.
Det här är två projekt där inscanningen av sidbilderna är tekniskt väl
genomförd, men där juridiken haltar. Om man hade beslutat sig för
"open access" till de inscannade bilderna, så hade jag sluppit
överväga att scanna in dessa verk på nytt. Om vi nu tvingas satsa
detta arbete på att en gång till digitalisera samma verk, så har ju
ansträngningen från kb.se och kb.dk faktiskt varit till föga nytta.
Det avgörande är inte tekniken, utan *beslutet* om att inscannade verk
ska ges "open access". Det är lika viktigt för digitaliseringsprojekt
som för vetenskapliga tidskrifter.
--
Lars Aronsson ([log in to unmask])
Projekt Runeberg - fri nordisk litteratur - http://runeberg.org/
|
