|
Jag menar inte att biblioteket ska ta ställning i enskilda sakfrågor
(det ligger knappast inom ramen för de policies en nämnd skulle kunna
anta heller) - men jag menar att man måste ta ställning för
yttrandefrihet och för människors rätt (och skyldighet) att debattera
och diskutera och bilda opinion och för vår roll att stödja den
processen. Det gör man genom att öppna lokalerna för yttringar av olika
slag; utställningar, debatter, namnlistor etc etc. Ibland kan vi t o m
finna att det ligger inom vår ram att ta ett initiativ - stöd för
yttrandefrihet i andra länder, bokutställningar på aktuella ämnen t ex.
Men VÅRA utställningar, i den mån vi gör egna, måste naturligtvis följa
våra av nämnd tagna policies och spegla mer än en sida av saken. Precis
som våra samlingar gör.
- Nu talar jag ju som kommunalt anställd; kanhända tar det sig
annorlunda ut från en statlig horisont.
Men jag tror att t o m en statlig institution (:-)) kan finna vägar att
stödja den demokratiska processen något aktivare än att säga nej till
debatt i lokalerna med hänvisning till neutraliteten. Typ!
Jag tycker inte att det är så svårt att i daglig verksamhet avgöra vad
som ligger inom ramen för våra policies när det gäller
opinionsbildninng. Det kan då och då vara svårare att hitta en rågång
gentemot kommersiella intressen.
GTh
Vara
>>> [log in to unmask] 03/01/30 18:28 >>>
At 14:15 2003-01-30 +0100, you wrote:
>Jag stöder helt Gunlögs uppfattning. Öppenhet, debatt, en mångfald av
>åsikter och uttryck, är inte det bibliotekets, och demokratins, själ?
>Försiktighet, tystnad, inte ta ställning, inte utmana, inte märkas
eller
>synas, är inte det att också döda den själen och därmed biblioteket?
>Uno Nilsson
Ska verkligen en kommunal institution, eller i mitt fall en statlig, ta
ställning. Hur sker beslutsprocessen i så fall, är det bibliotekschefen,
kulturnämnden eller majoriteten av personalen som bestämmer vilken
ställning man ska ta?
Jag vore tacksam för ett exempel på en fråga där ett bibliotek tagit
ställning.
Jon Erik Nordstrand
|
