Vi har fått en fråga om en novell som ska handla om ett gravt
utvecklingsstört barn. Berättelsen börjar ur barnets perspektiv: allt är
mörker men så plötsligt händer något fantastiskt men barnet vet inte vad
det är. Därefter är perspektivet utifrån: någon säger "Nej, han reagerar
ju inte alls. Vi kan lika gärna stänga av musiken."
Känner någon igen detta?
Jenny Nilsson
Tullingebiblioteket
|
