Jag har med intresse följt debatten om katalogisering (via outsourcing) och återigen noterat att ingenting är isolerat och unikt - vindarna blåser likadant överallt! Jag tror det kan vara så här: När jag började katalogisera, på 60-talet, var det en aktad profession där man lade stor vikt vid noggrannhet, språkkunskaper och, inte minst, allmänbildning. Vi var många som gjorde det på heltid och vi kontrollerades noga. När vi sedan datoriserades började det med katalogiseringen som därmed fick en ännu mera upphöjd status, glamouriserades rentav.Och naturligtvis krävde den nya tekniken ännu mera av oss när vi blev synliga på nätet över hela Sverige. Även "småfel" påpekades nogsamt mellan biblioteken. Sedan datoriserades funktion efter funktion och det var inte längre så "märkvärdigt". Överallt skapades dataregister över allt som kan registreras och plötsligt blev katalogisering till "registrering" med hela nyansförskjutningen från tankearbete till mekanik. Där någonstans tappade man bort känslan för den ursprungliga katalogiseringen som ju inte förändrats bara för att redskapen ändrats. Fortfarande, för att tala nyspråk, står outputen i relation till inputen. Nu är det väl Webstruktureringen som är den glamoriserade innefunktionen. Få se vad det blir härnäst! Olyckligt är det när vi undervärderar varandras uppgifter vilket är lätt gjort när man inte känner till dem mer än ytligt. Det vet väl alla katalogisatörer som försökt förklara får någon utomstående vad han/hon egentligen gör?
[log in to unmask]
|