Alldeles bortsett från ålderdomliga och nationella särdrag i
ämnesstrukturen (varje klassifikationssystem präglas ju av den tid och det
idéklimat det utvecklats i) erbjuder SAB:s klassifikationssystem både sök-
och arbetsmässigt svårigheter som tycks ha blivit större i den
datorbaserade bibliotekskatalogen. Systemet var överskådligt så länge man
stod vid en kataloglåda och styrd av ledkort bläddrade sig fram genom
ämnena. På nätet är användaren mycket mer utlämnad, i synnerhet inför den
snårskog av tilläggsbeteckningar, ofta med olikartad konstruktion för varje
ämnesbokstav, som vuxit fram ur behovet att kunna göra en djupgående och
exakt ämnesbestämning. Normallåntagaren bekantar sig i bästa fall med
huvudbokstäverna, vissa ämnesspecialister lär sig möjligen att söka på ett
mer raffinerat sätt inom sitt fack - men i stort sett är nog de utbyggda
klassifikationskoderna ogenomträngliga för användarna (det är i alla fall
min erfarenhet av informationsarbete och låntagarundervisning).
Klartextöversättningarna av koderna har inneburit en vinst, men eftersom de
har en annan struktur och ibland en annan terminologi än ämnesorden i
systemets registerdel har de inte helt löst sökproblemen.
Inte nog med detta dock. Det är faktiskt inte helt lätt att som
bibliotekarie närma sig systemet heller! De detaljerade
tillämpningsanvisningar som åtföljer Dewey och som Pia Leth talar om i sitt
inlägg har ingen motsvarighet i SAB. Det gula klassifikationssystemets
anvisningar är inte ymnigt förekommande och de ligger inte på nätet!! Det
fungerade nog i en tid då ett större forskningsbibliotek hade sin
specialkunniga katalogavdelning men i dag har många bibliotek valt en
organisation med större spridning av arbetsuppgifterna vilket bland annat
innebär att även mer orutinerad personal förväntas klassificera i rask
takt. Det är inte konstigt då att det kan bli si och så med alla streck,
punkter, kolon och tidstillägg ... vilket tyvärr påverkar konsekvensen i en
katalog och därmed användarens möjligheter att finna den sökta
litteraturen. Som katalogansvarig i ett stort bibliotkessystem vet jag hur
svårt det kan vara att upprätthålla en gemensam praxis. Ofta är det inte
den intellektuella processen att få grepp om bokens innehåll som är mest
tidsödande utan pusslandet med de olika elementen i klassifikationskoden ...
I början av 90-talet förkastades (som alltför resurskrävande) tanken att
från scratch bygga upp en nationell tesaurus som skulle kunna ersätta
SAB-systemet. Då talades det inte om alternativa klassifikationssystem men
i vår nu allt mer internationaliserade tid finns många argument (i den här
debatten framförda av bl a Pia Leth) för övergång till t ex Dewey. Faktum
kvarstår dock att de humanistisk/samhällsvetenskapliga biblioteken hittills
har byggt upp sin ämnesstruktur kring SAB - och hur får man sökmässigt med
sig sitt tidigare bestånd vid övergång till ett annat system? Inte är väl
den nyligen avslutade Deweykonkordansen tillräckligt detaljerad?
Eller kan man få fram sådana anvisningar för SAB:s klassifikationssystem
(och det hastar: nytt LIBRIS bygger på samordnad och generell
klassifikation) som dels är anpassade för användaren, dels för
klassifikatören och som gör det mer hanterbart och möjligt att behålla och
utveckla i framtiden?
Thomas Lindström
katalogiseringsansvarig vid Göteborgs UB
Thomas Lindström
Centralbiblioteket
Göteborgs universitetsbibliotek
Box 222
405 30 GÖTEBORG Tel 031/773 51 83
|
