Content-Type: text/html
Jag har följt med stort intresse debatten kring Statens Världskulturmuseer eftersom museivärlden legat i framkant i omdefinieringen
av sin roll och inriktning. Göran Sommardal debatterar frågan i Aftonbladet idag. Han är krititisk till ofoget med toppstyrningar.

Han skriver:
Det mönster som avtecknar sig är den moderna public management-versionen av leninismen: den (alltmer) odemokratiska centralismen.

Han tillägger:​
   

I detta sammanhang är frågan om normkritik, inkludering, kritik av kolonialismen, ingen kontroversiell fråga. Museerna har åtskilliga gånger visat att deras kompetenta personal har införlivat tidens nytänkande med sin praktik.

​Sen läser jag något helt absurt som övergår mitt förstånd:​

Vad har då detta betytt för Östasiatiska museets bibliotek, som innehåller den överlägset rikaste och mest mångfaldiga samlingen kinesisk referenslitteratur och periodica inte bara i Sverige utan i norra Europa?   

Jo, från att ha haft fyra språkkunniga bibliotekarier (plus två för den västerländska delen av Östasiatiskas bibliotek) finns nu sammanlagt en (1) medarbetare, som dessutom inte är kinesiskkunnig.

​​Är det någon mer än jag som blir ledsen och skäms?​​






Jan



--
Jan Szczepański
F.d Förste bibliotekarie och chef för f.d Avdelningen för humaniora,
vid f.d. Centralbiblioteket, Göteborgs universitetsbibliotek
E-post: [log in to unmask]" target="_blank">[log in to unmask]