Content-Type: text/html Hej på er,
jag har försökt få denna minnesruna över Harry Järv publicerad, men tidningarna har av olika skäl sagt nej, så nu gör jag så här istället, för det är ju främst er jag vill nå.

Pia-Kristina Svenhard
 
Harry Järv
 
Harry Järv har som tidigare nämnts avlidit. Det har skrivits flera nekrologer om honom, men jag vill gärna lägga till några personliga ord, som en besökare och forskare på Kungliga Biblioteket, som hade förmånen att lära känna honom.
Den första gången jag träffade Harry Järv var på KB:s handskriftsavdelning, omkring 1977. Jag hade drömt en dröm om att jag skulle skriva tre böcker om författarinnan Karin Boye, och följde den drömmen, i vad som skulle bli ett arbete som fortfarande pågår. I början av arbetet blev jag rekommenderad att gå till KB och att söka upp just Harry Järv.
 
Jag hade just genomgått en skådespelarutbildning i USA där man arbetar med att uttrycka sina känslor väldigt tydligt, och eftersom jag var rädd inför denne väldige man med de stora buskiga ögonbrynen, satte jag mig på andra sidan skrivbordet – givetvis – men nere på golvet, och kikade fram över bordskanten. En annan person hade kanske reagerat på detta underliga beteende, genom att be mig sätta mig på en stol, men inte Harry, det var som att det var det mest naturliga, och efter några möten vågade jag mig upp i en vanlig stol och vi blev vänner.

Han tog sig an denna entusiastiska, men djupt obildade människa, han såg att det fanns något där, och uppmuntrade mig, fastän jag inte hade några betyg från universitetet. Han gav mig råd om att söka stipendier och hjälpte mig t om med till ett forskarrum där jag kunde arbeta och bevara allt jag letade rätt på. Detta ledde till att jag fick göra en utställning på KB om Karin Boye i samband med 40-årsdagen av hennes död, 1981.
 
Harry följde med i alla turer i livet, och uppmuntrade mig t ex att få barn. Han accepterade att bli utnämnd till, inte gudfar, men däremot gudgammelmorfar till vår son Johan, och kom till dopet med en sparbössa som innehöll hans Ex libris.
Det gick många år, och jag kunde glädje honom med att skriva färdigt några av de arbeten han hade sett mig påbörja, men tyvärr inte Karin Boye-arbetet, endast en liten skrift som gavs ut 2000, tillsammans med framlidne Björn Julén och Örjan Svedberg. Förhoppningen är att ett större arbete, eller en del av det, ska komma ut i samband med 70-årsdagen av hennes död, 2011, delvis till Harry Järvs minne.
Men jag var inte den enda som på ett mer personligt sätt fick ta del av hans omtanke. Jag tänker närmast på framlidna översättaren Greta Hjelm-Milczyn (1906-1999) som hade samlat ett stort material om de svenska översättarna. Harry Järv uppmuntrade henne, och kan man säga drev Greta till att slutföra det hon påbörjat, och i samband med hennes 90-årsdag 1996, kom boken ut på Carlssons förlag, med Harry Järv som bildredaktör, " 'Gud nåde alla fattiga översättare' : glimtar ur svensk skönlitterär översättningshistoria fram till år 1900.  "Jag är säker på att det finns många liknande exempel. Harry Järv såg människor och deras möjligheter.
Harry hade mycket humor och var en otrolig arbetsmyra. Han hade ett antal projekt han skulle genomföra innan han dog, sa han, den sista gången vi träffades i tunnelbanan. Han var en människa som var fullkomligt utan beräkning och hederligheten själv, ibland nästan till överdrift – man fick inte ens bjuda honom på kaffe i Sumlen – han skrockade och sa, ”Muta av tjänsteman”.
Harry Järv var en riktigt god människa.
 
Pia-Kristina Svenhard
 
 
 
 


Alla mejlkonton på ett ställe. Se möjligheterna med Hotmail! Internet Explorer 8